Erika Titus Robertsson

Jag är sjukt jävla lycklig just nu.
Väntan i 10 veckor på besked men annars är jag inget annat än glad.
Testerna gick sjukt bra, klarade löpningen med typ en minuts marginal.
Och det var där jag trodde att failandet skulle ske, men ICKE!

Lyfta dockan var däremot pisseenkelt, man är ju stark liksom..
Harres-testet var väl det största orosmomentet i och med mitt knä.
Men det gick bra, testeomgången körde jag med skydd, då gick det inte bra kom inte riktigt iväg över häckarna då mitt högerknä inte ville böja sig lika mycket som det andra. Resulterade i en riven häck.
Men när det väl gällde, då kastade jag skyddet.
Körde på och hoppades på det bästa.
13 s, gränsen var 16 :)

Som sagt, nu är det bara sjukt lång väntan som gäller.
v, 30 kommer besked om man får åka till pliktverket och snacka med Psykolog.
Fy fan vad jag vill detta alltså.

Det som känndes sjukt bra igår var stämmningen.
Fatta som folk hejade  på varaandra, jublade, ropade, klappade i häänder.
Vi konkurrerar ju ändå med varandra, men samtidigt så vill man hjälpa andra fram.
Träffade ett gäng sjukt härliga tjejer, en från Malmö faktiskt.

Nu jobb!
Pusshej!